Här är en av Gagges mest puhlicerade målningar. Några förmiddagsvandrare iakttar flickan som hämtar vatten och pojken som vattnar de två hästarna,
en vit och en brun. Träd och byggnader speglar sig i åvattnet och den vitrappade Wickholmska kvarnen och småkåkarna ser välhållna ut. I verklig- heten var nog dessa byggnader ganska “ruskiga och osnygga” enligt en samtida iakttagare.
Bilden domineras av slottet, stats- maktens fäste i orten historiskt sett. Här har mer eller mindre förhatliga fogdar bott, danska och svenska. Våra stora frihetskämpar Engelbrekt, Erik Puke och Gustav Vasa belägrade Slottet
Kungligheter har bott i slottet, Gustav Vasa under reformationsriksdagen. Hans son, den avsatte Erik XIV, hölls fången här i dryga året, innan han fördes till Örbyhus och där, enligt sägnen, förgiltades med arsenik i ärtsoppan.
En annan av Kung Gustavs söner, Johan III, ingick här sitt andra äktenskap.
Idag bebos slottet av politiskt tillsatta landshövdingar med avtalsenliga kontantlöner. När bilden målades ingick även naturaförmåner. Landshövdingen höll egen trädgård och ägde rätten till notfiske i Svartån.
Fiskenoten, som på 1870-talet arrenderades av fiskare Brunfeldt, hölls upplagd på stora stänger utefter stranden på Fiskartorget. Den drogs morgon och kväll tvärs över ån mellan Slottsbron och det dåvarande kvarn- fallet. Eftersom det var strömt och noten av ansenlig storlek gick många armar åt. Mjölnardrängarna och arbetarna vid Anderssons tunnbinderi nedanför kvarnen var stabila medhjälpare. Men även frivilliga ur den talrika åskådarskaran högg i om så behövdes. Fångsterna var ansenliga, speciellt vid sydlig vind och värme.
Notfisket efter asp var stadsbornas främsta utomhusnöje under majkvällar och -mornar. Men även fisket ned- ströms Slottsbron samlade åskådare. Här fiskades med ryssjor på båda stränderna — utefter Stadsparken och Hamngatan.